Kort historik
(Fördjupad läsning varifrån nedanstående fakta är hämtat: Projekt Runeberg)
Familjen Wrangels rötter kan spåras tillbaka till 1200-talets Estland (Livland) varifrån släkten sannolikt inkom med svärdsriddarorden eller via tyska orden. Släkten fick sedermera spridning till flera länder. Förutom till Sverige även till Ryssland, Tyskland, Österrike och Holland. Under de två sista årtiondena av 1200-talet och förra hälften av 1300-talet har man funnit i gamla urkunder flera riddare och lantråd i Estland, vilka benämns som de Vranggele, Wranghele och Wrangel. De förenas genom det gemensamma familjevapnet samt genom deras huvudsakliga godsinnehav koncentrerat till socknarna Haljall och Maholm i Wierland
Till Sverige kom släkten med Thidericus (Tile) Wrangele redan under 1500-talet där de sedan kom att bli stamfäder för talrika ättlingar. Det är dock först med fältmarskalken Herman Wrangel d. y. och hans son sedermera riksmarsken Carl Gustaf Wrangel som släkten kom att inta mer framträdande positioner i den svenska historien.
På svenska Riddarhuset finns släkten representerad av sju ätter. (Läs mer på: Riddarhusets vapendatabas)
Mer på wrangel.org: De svenska ätternas historia
Vapenskölden (Huvudvapnet)
Blasonering
(Texten hämtad från: Riddarhuset)
Beskrivet i sköldebrevet:
“En Sköld av Silver, i vilken det förekommer En svart fyra varvs hög mur, med i det översta varvet tvenne skott-öppningar. Ur den öppna tornerhjälmen sträcker sig tvenne vingar av silver mellan vilka det synes en likadan svart mur såsom i skölden. Hjälmkransen är vriden av silver och svart samt lövverket likaledes av silver”.